Idag har varit en relativt vanligt dag. Faktiskt. Åkte in till veterinären imorse med lilla hunden, för att röntga hennes höft. Så hon fick stanna där över dagen för hon var tvungen att sövas osv. Efter det åkte vi in till stan en sväng för att bråka med Carphone Warehouse...hatar det stället!!! När David bytte mobil gjorde vi det för att det var helt gratis...nu helt plötsligt måste vi betala £30! As if! Så jag ska dit imorgon igen och bråka lite! ååh blir så sur på telefonmänniskor.

Jobbade nu i eftermiddags...och nu sitter jag här, mätt och belåten efter en portion chili con carne. Lulah är grymt dåsig fortfarande. Det var inte en tumör hon hade som tur var. Utan "hip displasia", något med ledvätskan.... piller som gäller nu och sprutor i några veckor. Får se hur det blir, jag är iaf lättad över att hon inte har cancer! Men stackars liten är alltid så groggy efter att ha blivit nersövd. Älsklingen är på nåt evangemang i Swansea, så han kommer hem seeent. What to do? Funderar starkt på att städa lite i vårat gästrum, det ser verkligen hemskt ut...SÅ mycket saker överallt! Inget man behöver nu, men saker vi inte kan göra av med....typ julsaker, sommarsaker, kläder, Kina minneslådor osv!

Nä, dags att sätta igång med någonting innan jag blir allt för deprimerad här i soffan.

Och så vart det måndag igen...Min hatdag. Så seg. Fast jag är ledig idag för första gången på länge så det var skönt. Trots detta gick jag upp vid 8 och tog hunden på en långpromenad. Hon såg en ekorre i ett träd och blev som vanligt helt galen.
Jag sa till henne att hon skulle hoppa upp, och det gjorde hon! Klättrade upp en bra bit upp i trädet! Jag trodde inte hundar kunde klättra i träd?!? Det såg riktigt roligt ut iallfall.

Det regnar hela dagen idag, hatar när vädret är såhär pissigt.
Efter att ha gjort mina hemmasysslor (tvätta, diska, städa) gick jag till Albany Road och handlade massa nödvändigheter. Jag fattar inte hur allt kan ta slut samtidigt? Allt från hushållspapper till plåster, smink, rengöringsmedel. Allt sånt som man måste ha hemma... tyvärr så har jag knappt råd med dessa saker denna månad! Löning på fredag...fast min lön kommer inte vara något vidare bra :( Fikade med S en snabbis, tog en nypressad apelsinjuice för omväxlings skull. Måste ju få i mig lite vitaminer så att jag kan hålla mig frisk! Får absolut inte bli sjuk igen. Vägen hem var jobbig, hade en grymt tung kärringkasse på hjul att släpa hem i regnet. När jag kom hem så ville Lulah ut och promenera igen, så det var bara att traska ut i regnet. Nästan en timme var vi ute, bra med lite motion idag ;) Klockan 3 kom vi hem och jag insg att jag hade varken ätit frukost eller lunch...så jag kokade lite nudlar! Standard lunch det där, när man knappt har råd med annan mat. Fiskpinnar tills middag ikväll! Jippi....

Har försökt att leta lite jobb nu på eftermiddagen, men det har gått sådär! På alla jobbsökarsidor måste man registrera sig, skriva värsta profilen osv för att ens kunna söka jobben. Tog drygt en timme per profil. Jag fattar verkligen inte hur jag ska kunna hitta ett jobb, det är typ omöjligt. Är ganska så stressad nu och ångesten bara ökar!!!
Det måste lösa sig NU, annars vet jag inte vad jag tar mig till!!!

Gahh det vart en ganska intensiv helg!

I lördags åkte jag och Davids agent för att hämta ut våra tågbiljetter till London...fast dom fanns inte. Inte bra! Direkt efter träffade jag söta E för en snabb fika på Starbucks innan det var dags för jobb! Jag var helt döende...superförkyld...jag fattar inte varför jag blir förkyld nu hela tiden, mitt immunförsvar är verkligen svagt. Jag hade tryckt i mig en Berocca, kaffe och antivirus tabletter innan haha så det hjälpte lite. När jag kom hem så skulle jag åka och simma!!! Ian kom och hämtade oss, David hade glömt bort att säga att jag inte orkade eftersom jag mådde så dåligt. Men men! Det var bara att slänga ihop simsakerna och åka för att köra ett litet pass... :) Det gick relativt bra! Jag vart ganska förvånad faktiskt, och jag hade inte ont i armen! Kanske blir lite av en tradition nu varje lördag, det beror på... Tränarna där tyckte att min simning såg så pass bra ut att dom håller på att anmäler mig till en tävling i december! Ahhh! Tror inte jag vill det än. Till slut fick jag komma hem och vila...var alltså ute mellan 8.30 på morgonen till 20.30 på kvällen typ! Lååång dag. Allt jag hade ätit var en liten macka bara...så jag var döööhungrig. Det var bara att ställa sig att laga mat vid 9 på kvällen. Sedan diskade jag i EN TIMME! Fatta vad mycket disk vid hade...riktigt illa. Till slut kollapsade jag i sängen! :)

Söndagen var ganska fullspäckad den med...
Vi tog tåget tidigt på morgonen till London, där vi hade en chaufför i en Mercedes som väntade på oss (IGEN!) och körde oss till London Palladium Theatre, som är väldigt väldigt känd. Ligger precis vid Oxford Street. Vi hade 2 timmar David skulle presentera en award, så vi åt lunch på Oxford Street! Jag valde en jättegod rätt som bestod av organisk lax och orientaliska nudlar :) Efter det hann vi med en snabb fika vid Oxford Circus med våra amerikanska vänner!

Inne på teatern så blev vi väldigt bra omhändertagna! Vi drack champagne och minglade med West End kändisar. Detta var alltså en stor gala som heter Teaching Awards, och Mylene Klass presenterade för kvällen. När David blev sminkad (HAHA, man måste ju bli det om man ska vara med på tv) åt jag små kanapéer och drack champagne :) Vi träffade Jeremy Irons, som tydligen är superkänd...jag är inte så bra än på att hålla koll på vem som är vem. Men han har vunnit en Oscar och massa andra fina priser som skådespelare. Han har bl.a. varit med i Die Hard och mannen bakom järnmasken (hette den så?) med Leonardo DiCaprio. Han var tillochmed Mustafas röst i Lejonkungen! hehe.
Efter galan väntade vår bil och tog oss tillbaka till Paddington. Där hann jag med att käka på Yo Sushi och David fick sina Krispy Kreme doughnuts så han var glad :) På tåget tillbaka läste jag min svenska Cosmopolitan och drack en gingerbread latte! Muuums.

Kom hem vid 10 på kvällen och stupade i säng igen! Ahhh....
 

Nu är jag hemma efter ett hårt pass på jobbet. Stackars min rygg :/

Jag har lite problem med skor nu sen jag fick min nya protes. Det är nämligen så att foten på den är en storlek större än min gamla, vilket leder till att INGA skor passar!!! Jag sliter normalt ut ett par skor/månad.. eller egentligen brukar dom hålla ca 2-3 veckor, men eftersom jag är snål så väntar jag med att slänga dom tills jag kan stoppa fingrarna rakt igenom hälen. hehe. Skor är dyrt! Det spelar ingen roll om jag köper dyra, billiga, tunna, tjocka, dom förstörs på en gång. Förhoppningsvis blir det bättre nu iochmed min nya protes. Dock vet jag inte vad jag ska göra med mina ca 20 par skor? Jag har ju massa vinter,vår,höst,gympadojjor,uteskor,bekväma skor som inte passar längre...Jag försöker växla mellan skor väldigt ofta så att jag inte behöver slänga dom så snabbt. Jag fick ett par feta Otto Bock skor (feta platån, typ som Buffalos!) som är väldigt bra.  Säkert extremt dyra också. När dom går sönder får jag helt enkelt gå barfota. Köpa nya skor är inte inräknat i min lilla obefintliga budget! Gahh.... I-landsproblem jag vet.

Jaja.

Min darling är på väg hem från London nu. Det var kul att se paraden, det vart över en miljon människor som kom och hejjade på dom när dom åkte runt i på gatorna i London. Imorgon bitti åker han igen, till norra England för en galakväll, så han är först tillbaka på lördag nån gång. Och på söndag åker vi till London igen... intensivt! Måndag tror jag är relativt lugn, än så länge. 

Imorgon är det jobb för hela slanten, 7.30-16.00. Blä. Efteråt ska jag fika på Starbucks med Sofia, treeeevligt. När jag väl kommer hem ska jag laga min linsgryta. Mmm. På kvällen ska vi drinka, oh yes.

Nu ska jag kramas med min lilla pluttvovve, någon skjuter fyrverkerier här ute så hon är livrädd!

Idag känns allt lite bättre.
Jag har varit relativt duktig, gick upp innan åtta och gick ut med hunden. Nu på förmiddagen har jag hunnit med att eh...vika kläder, städa badrummet, diskat. Nu ska jag fixa datorn, den är lite ledsen. Endast 50MB ledigt på hårddisken, ajaj, inte bra. Idag är en sån dag jag tittar på alla mina "att göra" listor och får värsta ångesten. Jag skriver alltid listor med saker som måste göras, idag, imorgon, omedelbart, inom snar framtid. Om jag har gjort något så stryker jag den saken från listan. Tyvärr växer listorna varje idag, istället för att bli mindre, vilket leder till ökad ångest. Att hösten är här och det är mörkt och trist hjälper inte heller. Bäst att hålla sig sysselsatt för att undvika eventuell höstdepression. 

Igår vart en trevlig kväll faktiskt, mot alla odds. S kom över och jag bjöd på en riktig middag. Typ som man äter hemma med familjen. Det vart potatis, pepparsås, köttbit, sallad. Jag kokade potatis för första gången på typ över 3 år! Oftast så sätter jag bara in en bakpotatis i micron i 10 min (funkar perfekt) eller kör på klyftisar. Men jisses vad gott det var med vanlig potatis och sååååås. muuums. Sedan kom C över och vi tog några drinkar. Kollade dessutom på Desperate Housewives, säsongsavslutningen. Oh my gooooooooooood vad spännande. Som tur är fortsätter nästa säsong nästa vecka!

Nu ska jag titta på David som ska vara med på tv. Dom visar live på BBC i 2 timmar välkomna hem paraden. Alla dom som var med i "vanliga" OS och Paralympics ska åka röda dubbeldäckarbussar genom hela London fram till Trafalgar Square.  Jag tycker det är jättebra att dom har arrangerat denna parad för alla idrottare som var med i Peking, handikappade och ickehandikappade. En halv miljon människor förväntas vara nere i London och titta på paraden. Själv ska jag jobba på mitt trista kassajobb i eftermiddag. Jevlaskit. 

Idag var en hemsk dag.
Jag fattar inte varför såna här sjuka saker händer mig.
Jag tog bussen till veterinären imorse med hunden för kontroll (hon käkade upp mina mediciner ett tag sen, knashund).
På bussen ställde jag mig där det fanns lite mer utrymme, alltså för handikappade och barnvagnar.
Eftersom det var ganska fullt på bussen så stod jag upp istället för att fälla ner sätet.
Det stod en kvinna brevid mig, och jag trodde att hon frågade om jag ville sitta ner.
Jag svarade nej tack det är ganska fullt på bussen så jag tror att jag står ett tag till.
När jag märkte att hon suckade och stönade väldigt mycket insåg jag att jag hade missförstått henne, att hon ville sitta ner egentligen. Så jag frågade om ville sitta på min handikappplats och hon svarade "öhh jaaa" väldigt sarkastiskt.
När hon väl hade satt sig ned var jag tvungen att flytta på mig och stå mitt i gången.
Då började hon tjafsa med mig att jag skulle ta ner min hund från henne, att Lulah höll på att hoppa upp på henne.
Jag tittade ner och såg att min hund satt väldigt oskyldigt på golvet och poängterade detta till den här kvinnan.
Hon blir mer och mer förbannad på mig och börjar skrika och svära mot mig. Jag inser snabbt att jag måste hålla mig lugn och inte säga emot. Trots att tårarna brann bakom ögonen. Jag försökte förklara för henne att jag var på bussen eftersom jag måste ta min hund till veterinären. Hon tyckte att jag och min hund borde gå istället.
Jag svarade att tyvärr kan jag inte gå så långt eftersom jag är handikappad. Kvinnan fortsätter att hota att slå in skallen på mig, sparka sönder mig, osv. Jag förblir tyst. Helt plötsligt ställer sig hon upp och ger mig ett knytnävslag rakt i ansiktet. Jag flyger bak in i fönsterrutan och ramlar på passagerarna som sitter brevid mig.
Bussen tvärstannar, precis utanför mitt jobb och låser dörrarna och ringer polisen. Någon drar kvinnan bort från mig och ställer henne längst fram. Folk börjar skriva upp sina telefon nummer för att vittna om vad som hade hänt.
Alla såg hur hon slog mig. Alla såg att jag gjorde ingenting mot denna kvinna, och min hund hade inte gjort något heller för den delen. När polisen kommer så för dom bort henne i handbojjor till en polisbil, där hon fortsätter att vara extremt aggresiv. En annan polisman tar hand om mig, för jag var fruktansvärt chockad. Kunde inte ens prata, jag satt bara där och skakade och kunde inte andas.
Efter ett bra tag har jag lugnat ner mig så pass mycket att jag kan ställa mig upp och gå mot polisbilen som väntade på mig. Alla från jobbet sprang ut och bara gapade, dom kunde inte fatta att hon hade gjort så mot mig. Min kind hettade väldigt mycket och gjorde lite ont, men chocken var värre än allt. Jag vet inte ens om hoten eller knytnävsslaget var värst. Jag och Lulah åker till polisstationen och berättar allt som har hänt. Herr polis skjutsar hem mig, som tur är Sofia där för jag är fortfarande väldigt uppskakad efter vad som hade hänt.

Detta var min trevliga morgon... Inte skulle jag ha trott att mitt i rusningstrafiken, då folk åker till jobbet, att en galning satt bland oss. Hon är känd hos polisen sen tidigare och kommer att spendera natten i häktet i natt. Imorgon har hon sin rättegång. Som tur är erkände hon på en gång vad hon hade gjort, så jag behöver inte vara med på rättegången.

Det sägs att man ska akta sig för att åka kommunalt sent om kvällarna. Men man vet aldrig när sånt här kan hända. Det är hemskt, och jag sitter fortfarande här flera timmar senare och skakar. Kunde inte åka till jobbet. Var tvungen att ställa in möten. Jag slutade fungera helt enkelt. Fast det är bara att ställa sig upp, inte vara rädd. Man kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden, då skulle ingen våga gå ut. Idag tänker jag sitta hemma, ta en drink och gråta. Men imorgon ska jag vakna till en ny morgon, med nya utmaningar och möjligheter och lägga detta bakom mig.

/Agata

Sedan David kom hem från Kina har det varit väldigt mycket som har hänt runt omkring honom/oss. Tv, radio och tidningar vill åt honom och det har varit väldigt roligt. Trodde först att hela media karusellen skulle lugna ner sig efter ett tag, men det är väldigt många företag bl.a. som vill satsa på honom fram till OS i London 2012. Förhoppningsvis kommer han bli ambassadör för London 2012 på många olika sätt, och den närmsta tiden bjuder på mycket ståhej och party!

Eftersom David vann mest medaljer utav alla brittiska idrottare i Peking och dessutom bar flaggan vid avslutningsceremonin är han värsta kändisen här i Storbritannien. Hans 11 guld sammanlagt (3 i Sydney, 4 i Aten, 4 i Peking) gör honom till den bästa manliga handikapp idrottaren i Storbritannien någonsin.

Numera har han en agent som fixar allt som behövs, dvs bokar events, tider, biljetter osv. Skapar en media profil åt honom. Jag är lite av hans sekreterare också nu om dagarna, då David är värdelös på att hålla reda på vad han ska göra och när :) När jag inte sliter på mitt tråkiga kassajobb ringer jag runt till folk, fyller i hans kalender och håller allmän koll på att allt flyter på så smidigt det kan.

Cardiff Devils, en ishockey klubb här i Cardiff är bl.a. väldigt intresserade av ett framtida samarbete med honom. Vi var inbjudna för att se en hemma match för 2 veckor sedan och det var superkul! David fick gå ut på röda mattan ut på isen innan matchen började för att "släppa pucken". Inte riktigt men han fick stå där med b¨da lagkaptenerna och han fick pucken sen som present, då vart han asglad haha. Dessutom fick han en ishockey tröja med hans namn på och nummer 7 (som står för den klassen han tävlar i). När matchen var igång satt vi i VIP båset och minglade med viktiga människor och drack drinkar och käkade buffé! Hihi :)
 
Igår var en annan kul VIP dag. Vi blev hämtade tidigt på morgonen av vår chaufför i en Mercedes, som körde oss hela vägen till London. Vi spenderade dagen i BBC Studios för David skulle vara med i ett program som heter Question of Sport. Det sänds varje fredagskväll halv åtta. Programmet går ut på att det är 2 lag med två lagkaptener som är före detta kända idrottsmän och så har man 2 kända idrottare på sitt lag, och så svarar man på olika sportfrågor. David gjorde jättebra ifrån sig och deras lag vann:) Jag och Ian satt i publiken. Väntelistan på att få vara med i publiken är på flera år och biljetterna är jättedyra! Men vi fick allt gratis hehe ;) Både innan och efter inspelningen minglade vi med kända idrottare i "green room" där det bjöds på jättegod mat och massa dricka :D Jag är sämst på att veta vem som är vem inom idrottsvärlden, men till slut lärde jag mig lite :) Vår lyxbil väntade på oss hela dagen och så körde han hem oss på kvällen!

Jag äääälskar att vara VIP, träffa massa fascinerade människor som man har sett på tv, äta god mat, bli omhändertagen på ett bra sätt...Ahhh. I was born to be a Very Important Person, eller Very Important Penguin som David kallar det :)

Idag är en lite mer "normal" dag. Jobbar ett par timmar nu på eftermiddagen. Nu på morgonen har jag suttit i telefon en del och borde verkligen städa, men så långt har jag inte kommit än! dags att sätta igång lite.

 

Hej!
Usch jag får så dåligt samvete när jag uppdaterar så sällan....
Det är så mycket som händer i mitt liv just nu, så jag får skylla på det!

Jag har varit hemma i Sverige i en vecka, det var väldigt trevligt.
För det mesta var jag i Uppsala för att fixa min nya protes. Dessutom tillbringade jag 2 dagar i Tyskland, Göttingen.

Vi kom fram förra lördagen, då var vi mest hemma och tog det lugnt.
Söndagen spenderades på Kolmårdens djurpark, där vi fick se tigrar, delfiner osv. Trots det hemska vädret hade vi en toppen dag! David hade aldrig sett tigrar på riktigt innan så han var väldigt exalterad. Tigrar är något han är ganska besatt av!:)
Måndagen bjöd på finare väder, dock var vi i Uppsala större delen av dagen. Vi skulle ha åkt in till Domkyrkan och slottet, men som vanligt tappade jag bort mig trots min GPS! Så vi åkte tillbaka till Stockholm istället haha.
Vi åkte till Gömmaren, en sjö i närheten av mitt hus och satt på en klippa och beundrade den fina utsikten. Det var så himla lugnt där. Älskar gömmaren! Efter det for vi till Flottsbro som också ligger i närheten. På vintrarna kan man åka skidor där och skridskor på sjön, men det är väldigt mysigt på sommaren också.
I tisdags åkte jag med mina två ortopeder ner till Tyskland via Köpenhamn.
Hela onsdagen spenderades i Otto Bocks "gå labb" där jag fick gå fram och tillbaka i ca 6 timmar...det var intressant.
Den tyska ortopedtjejen som jobbade med oss har exakt samma protes som jag och samma höga amputation, så hon visste exakt hur jag kände osv. Min nya protes är 1.3kg tyngre än det gamla, och det känns tungt! Förhoppningsvis kommer jag kunna gå bättre snart iallafall...
I torsdags träffade jag kära E och vi fikade i Skärholmen och tittade runt i affärerna innan vi mötte upp L och så skjutsade vi dom till Nacka därefter.
Fredagen spenderades i Uppsala igen och på kvällskvisten åkte vi till Farsta för att träffa finaste E och våran underbara gudson! Han växer så det knakar, det var jättekul att få träffa den lilla plutten igen. Nu när det dröja ca 2 månader innan vi ses igen :( Dom har precis flyttat till en större lägenhet, så det var kul att se den!
Sent på kvällen åkte vi hem till L och förkrökade innan vi drog in till Gamla Stan för att gå på After. Det var väldigt länge sen jag gick ut för att ta en drink i Stockholm....satan vad dyrt det är!!!
Dagen innan vi skulle åkte tillbaka till Cardiff så åkte vi till Cosmonova och tittade på Deep Sea med mina systrar. Jag har alltid tyckt om Cosmonova, vi brukade åka dit ganska ofta förr i tiden.
Så i söndags åkte vi tillbaka till Cardiff, back to reality! Kanske inte egentligen, eftersom vårat liv här är ganska uppochner!

Berättar mer om mitt VIP liv i nästa inlägg, nu ska jag koka lite nudlar :)

Idag är det fredag och jag sitter här i min ensamhet.....David är iväg på nån intervju, som vanligt!
Sedan vi kom tillbaka från Peking har allting varit ganska uppochner.... som vanligt i mitt liv! Att det aldrig kan vara lite lugnt.
David landade 3 timmar innan mig, han flög första klass i en jumbojet och satt brevid Boris Johnson, Londons mayor. Planet hade guldvingar och guldnos! När dom landade så träffade David Paul McCartney och Gordon Brown! Hans presskonferans varade i 3 timmar och när han var klar där så kom han till min terminal tillsammans med Ian och hämtade upp mig. Jag var helt döööd efter resan. Vi stannade vid en restaurang halvväg hem för att få lite riktigt mat i oss. Dom gav oss 20% rabatt pga David! helt sjukt. När vi väl kom hem till Cardiff hade snälla S gjort en överlevnadslåda så att vi kunde äta frukost nästa morgon. Vi åkte och handlade mat och David blev förföljd av folk som ville ta kort med honom, på hans medaljer, prata med honom, få autografer etc. Här fick vi också rabatt, på 140 kr! hahahaha
Efter att vi hade veckohandlat åkte vi för att hämta vår kära lilla Lulah och där väntade pressfotografer och journalister...lite skumt! På kvällen gick vi till TGI Fridays för att fira lite, där bjöd dom oss på tårta!

I lördags åkte vi in till stan för att vi var bjudna på lunch av hans farbror och faster och så insåg vi ganska snabbt att David, jag och Lulah var på första sidan på en av dom största tidningarna här i Wales! Gahhh jag trodde ja skulle dö, alla stirrade på oss hela eftermiddagen! Jag började må lite dåligt dock, så vi åkte hem och därefter gick allt utför. Jag fick feber och mådde illa, frös, låg och skakade och hade dessutom fått något som liknade rosfeber. För att vara på den säkra sidan rekomenderades vi av en läkare att åka in till akuten på natten. Sagt och gjort, och efter ett par timmar visade det sig att jag hade fått en ganska allvarlig hudinfektion pga min protes. Så det blev antibiotika och smärtstillande. Jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen... Läkaren sa dessutom att jag inte får ha min protes på mig på en vecka! åhhhhhhhhh jag blev så arg, ledsen, frustrerad för jag känner mig så begränsad då.

Söndagen spenderades nerbäddad i soffan, hade väldigt hög feber. Natten till söndagen var en av dom värsta jag har varit med någonsin, jag vaknade upp på golvet skrikandes pga smärta och feber =( David var med i en tv show och gjorde några intervjuer under dagen medans jag låg hemma och tyckte synd om mig själv.
Vår granne som är sjuksköterska kom förbi och tittade till mig och hon sa att jag måste åka till akuten igen genast för att hon var rädd att jag skulle få blodförgiftning. Jag var bara sämre och sämre istället för bättre. Så även denna natt spenderades på akuten. Läkaren konstaterade att jag hade fått en allergisk reaktion mot antibiotikan, som innehöll penicilin. Inte visste jag att jag var allergisk mot detta också? Men jag såg helt sjuk ut, såg ut som jag hade mässlingen på heeela kroppen och det kliade som satan. Jag fick en annan slags antibiotika, dock med penicilin för det finns 12 olika sorters penicilin, inte kunde jag väl vara allergisk mot alla...?

På måndagen ringde jag till jobbet och sjukskrev mig för hela veckan, fast dom var väldigt förstående som tur var. David hade en parad i Cardiff Bay där alla walesiska idrottare firades..jag var bjuden som hans gäst och det fanns buffé och champagne där men eftersom jag fortfarande hade feber orkade jag inte gå...Tur att jag inte gick, för jag fick EN TILL allergisk reaktion mot min nya antibiotika pga pencillinet, en som var ännu värre än dagen innan! Ahhhhhh. SÅ det blev en sväng till akuten på kvällen igen, då saker och ting blev bara sämre!

På tisdagen var jag fortfarande sängliggandes, fast nu hade jag fått antibiotika iallfall som jag inte reagerade mot...

Idag är det fredag och jag mår som tur är mycket bättre. För hoppningsvis kan jag gå som folk igen imorgon, för det är faktiskt min födelsedag! 22 år gammal...trist att fylla år dock när man inte riktigt har råd att fira...men det ska nog bli bra.

Vi får se var helgen har att bjuda på, det är faktiskt jättefint väder här idag! Nästa vecka jobbar jag igen, och sedan åker jag till Sverige i en hel vecka!!! Jippiiii. Dock kommer större delen utav min tid spenderas i Uppsala, och så kommer jag tillbringa 24 timmar nere i Tyskland.

Nu ska jag nog göra min egna hemmagjorda pyttipanna...budgetmat!
Ahhhh jag såg David på tv nu igen! helt sjukt, han är hemma i omgångar och när han inte är det vet jag att jag kan sätta på tvn för att se honom haha!

Ha en trevlig helg!

Nu är jag äntligen tillbaka från Kina! Eller...jag kom faktiskt hem en vecka sen, men jag blev sjuk så jag har inte orkat skriva. Här kommer min extremt detaljerade historia om vad jag gjorde i Kina och lite sånt...mest skriver jag om mat haha!


Torsdag 4 september
Min resa till Kina började inte särskilt bra. Att ta mig från Stockholm till London var ett äventyr i sig. Eftersom jag missade mitt flyg fran London till Stockholm i Augusti så hade British Airways automatiskt raderat mig ur deras system, jag fanns alltså inte med på flyget. Det skulle kosta 5500kr för en ”ny” biljett. Jag trodde jag skulle dö! Därför var jag tvungen att åka till Arlanda ca 6 timmar innan mitt flyg skulle avgå för att kunna ordna upp problemet med mitt flyg. Jag fick panik för jag trodde inte att jag skulle ha tillräckligt mycket med pengar för att betala för min flygbiljett, men min underbara lillasyster Amanda gav mig 200kr så att jag skulle kunna ha råd att köpa mat på flygplatsen! Jag blev verkligen rörd till tårar, det var så himla fint av henne att göra så för mig. Väl framme på flygplatsen grät jag som aldrig förr, och tillslut, till min förvåning löste allt sig och jag behövde inte betala ett öre! Jag vet inte hur jag lyckades, men glad var jag. Flygresan från Stockholm till London minns jag ej, jag sov hela tiden! Samma sak hände under flygresan mellan London och Dubai, jag somnade innan vi hade lyft och vaknade när vi skulle landa, 8 timmar senare! Dom hade inte ens väckt mig för mat, snyft. I Dubai var det 38 grader varmt! Där hann jag äta lite snabbt innan det var dags för nästa 8 timmars flygresa mot Peking. När vi landade i Peking gick allt bra och det var en chaufför som väntade på mig, vilken lyx!

Lördag 6 September
Åt frukostbuffé på hotellet, kostade bara 48kr så det var ganska billigt. Vi gick till vår ”närmaste” tunnelbanestation, ca 45 minuter från vårat hotell...Därifrån åkte vi mot Crowne Plaza hotell där vi skulle träffa David innan invigningsceremonin som skulle äga rum på kvällen. En enkelresa med tunnelbanan som man kunde åka på hela dagen kostade bara 2kr, helt sjukt. Dock var vi tvungna att byta tunnelbanelinje 5 gånger, vilket var mindre kul. När vi kom fram så gick vi liite vilse, i 2 timmar, mycket pga alla avstängningar innan vi hitta hotellet. Det var där GB Lodge låg, där man kunde träffa alla brittiska idrottare om man stod på gästlistan. Dessutom fanns det tillgång till internet gratis, all dricka var gratis osv så det var ganska trevligt. Efter att ha umgåtts med David & co i ett tag begav vi oss mot ”Bird Nest”, för att se på invigningen. Tyvärr kunde inte David delta i detta, eftersom alla som skulle tävla dom första två dagarna efteråt var tvungna att stanna hemma och vila istället. Invigningen var helt fantastisk, det går inte att beskriva. 95 000 åskådare. Alla fick en ”goodiebag” som innehöll flaggor lite annat smått och goptt man kunde vifta med. En helt klar minnesvärd upplevelse! Tog endast 2 timmar att ta sig tillbaka till hotellet, var helt död då.

Söndag 7 september
Idag tog vi det lite lugnt, åkte till Novotel och träffade Davids faster,farbror och två kusiner och tillsammans åkte vi till en exklusiv shoppingmall där man bland annat kunde hitta Gucci och Prada butiker. Alltså inget för mig! Vi hann med en liten visit på Paralympics shop, där köpte jag en ryggsäck iallafall, haha. Dom hade ett konstigt system i Kina när man skulle handla saker. Låt oss ta mitt inköp av ryggsäcken som exempel. Jag visar upp vad jag vill köpa för en kines, hon skriver upp det på en lapp, jag går till ett annat ställe och stämplar denna lapp, därefter går jag till ett tredje ställe och betalar innan jag återvänder till stället jag hittade ryggsäcken, för att äntligen kunna få den! Väldigt komplicerat. Kvällen var relativt lugn, vi laddade batterierna inför de kommande tuffa dagarna!

Måndag 8 September
Idag var det första dagen David skulle tävla, 100 fritt stod på schemat. Vi bestämde oss för att lämna vårat hotell 06.30 med taxi till Novotel, där vi skulle möta upp resten av Davids familj. Från Novotel tog vi tunnelbanan mot Olympic Park, vilket tog drygt 1 timme och 10 minuter. Sedan var det dags för säkerhetskontroll, man fick inte ha med sig något att dricka, äta osv. Folk i Kina vet inte hur man köar, så det var outhärdligt att stå och trängas, det var många armbågar i ryggen och jag stod och bad att jag inte skulle svimma. Det var uppemot 33 grader varmt redan,olidligt jobbigt. Efter säkerhetskontrollen SPRANG jag, jag som inte ens kan springa, i några kilometer mot nästa tunnelbanelinje, som tog oss 1 station, helt meningslöst. Vi tappade bort varandra, det var så mycket folk att det var omöjligt att hålla ihop. Men jag ville bara komma fram till simhallen så fort som möjligt, för jag vet att David skulle hålla koll om vi var där eller inte eftersom vi hade enorma upplåsbara Daffodils med oss, Wales nationalblomma. När vi väl kom fram till Olympic Park hade vi extremt ont om tid, och igen sprang jag som aldrig förr. Vi hann fram till simhallen, minutrarna innan David skulle simma. Jag höll på att svimma när jag väl kom fram till simhallen, volontärerna hällde iskallt vatten på mig så att jag inte skulle tuppa av. Det går inte att beskriva det med ord hur hemsk den här morgonen var! Som tur var så blev dagen bättre...Efter Davids försöksheat så gav han oss en massa dricka och vi hade 7 timmar innan finalen började. Jag var fortfarande helt slut pga den jobbiga morgonen, så jag satte mig utanför simhallens grindar då dom måste stänga den i några timmar för att städa. Jag träffade på Annika och Andreas Olsson och vi satt och pratade ett bra tag. Vid klockan 1 började vi köa igen för att komma in i simhallen för att se finalen, som började klockan 5. Det fanns inte så mycket att göra i den olympiska parken, det fanns ingenstans att sitta och ingen skugga någonstans så det var vääldigt jobbigt. När dom väl släppte in oss vi halv fyra sprang alla som galningar för att få bra platser, helt sjukt! David vann sitt första guld den här kvällen, han slog paralympiskt rekord och missade världsrekordet med en hundradel. Blommorna gav han till sin faster Jeanette som var där och hejjade på honom, trots att hon är väldigt väldigt sjuk. När tävlingarna var slut vid 9 bestämde jag mig för att aldrig åka tunnelbana igen, då det tar ca 2 timmar och är en hemsk upplevelse för att man måste trängas och oftast är det väldigt svårt att andas. Så vi tog en taxi, det kostade 30kr och vi var framme på 20 minuter! Vi gick runt i kvarteren vid hotellet för att hitta någonstans att äta, vi var döhungriga efter att ha knappt ätit någonting på hela dan. Vi hittade en mysko liten Szechuan restaurang, där alla bord hade ett gigantiskt hål i mitten men vi förstod inte riktigt varför. Det var inte för att hålla maten vam utan för att man fick all mat i en gigantisk metallskål som man sedan la på sin egen tallrik! Det var nog den godaste maten jag åt i Kina, så kinesiskt det kunde bli, dom kunde ingen engelska och det fanns inga bestick utan bara pinnar så det var en upplevelse!
Ahhhhhhh jag var nöjd, glad och trött när jag väl kollapsade i min säng!

Tisdag 9 september
Idag var vi i Temple of Heaven, en turistattraktion som bara måste ses... Det var väldigt fint, historiskt och intressant. Jag är inte mycket för sightseeing, fast det var helt OK. Bäst av allt var Echo Walls, det var ett ställe där inne som hade väggar som ekade...helt sjukt, det går inte att förklara men om man stod på den tredje stenen i innergården så kunde man prata och höra en person som var bakom ett hus flera hundra meter framför en. Efteråt skulle vi gå från den söndra entrén till den östra...på kartan såg det inte så farligt ut, men i verkligheten tog det över en timme! Vid den östra entrén låg Pearl Market, en marknad som var helt galen och full med små kineser som försökte sälja en saker...Jag var bäst på att pruta! Om det var något som kostade ca 800 kr så sa jag att dom skulle få 10kr för det hahaha...I slutändan betalade jag aldrig mer än 100kr. Jag köpte ett par Converse skor som ser väldigt väldigt äkta ut, dom kommer vara mina gå ut med hunden skor. Det bästa med dom att det står med väldigt små bokstäver på baksidan cUnverse haha! Efter vår lilla shoppingtur bestämde vi oss för att gå och äta någonstans...vilket var lättare sagt än gjort. Vi letade i över en timme utan att hitta något ställe vi kunde äta en sen lunch på, klockan hade blivit 4 på eftermiddagen! Istället åkte vi tillbaka till hotellet, bytte om och åkte till Hard Rock Café..där var det bra och ordentlig mat som vi blev mätta på!

Onsdag 10 september
Idag var det dags för 4*100 fritt lagkappen, vilket var direkt final så vi behövde inte vara där på morgonen. Vi kom ändå vid 1 tiden för att kunna köa för att få bra platser till finalen. Återigen vann David guld med sitt lag och dom krossade sitt världsrekord med 7 sekunder, helt otroligt. Det här var mitt favoritlopp utav alla! Jag fick Davids blommor sedan som han kastade upp till mig! Fast jag fick fajtas lite med en kines över dom, för hon ville också ha dom! På kvällen var vi så trötta att vi inte ens åt någonting, utan jag gick och la mig på en gång...

Torsdag 11 September
Idag var det 400 fritt som David skulle simma. Vi tog taxi till simhallen, lätt och smidigt. Så länge man har uppskrivet på kinesiska vart man ska var det inga problem. Det var inte många kineser som kunde engelska överhuvudtaget! David tog det lugnt i sitt försöksheat, för att vara på topp på kvällen. I pausen mellan försöksheaten och finalerna så gick jag för att köpa mig något vettigt att äta (dock fanns det extremt lite att välja på). Det dom hade att erbjuda var söta smörpopcorn, kakor, konstigt godis, bröd, osv. Om man ville ha något varmt att äta fanns det två alternativ, nudlar eller en annorlunda box som värmde upp sig av sig själv. Den här boxen var ingen höjdare då det såg och smakade ut som kattmat...Eller så var det kanske katt vi åt? Nåväl, denna dag till ära tog jag mod till mig och köpte en relativt stor burk med nudlar. Att köpa mat är inte heller det lättaste, man måste skrika, vifta med pengar, dra i saker för att få uppmärksamhet...ja kineserna var ganska så vilda ibland. I vilketfallsomhelst, jag köpte mina nudlar och satte mig på den kokheta betongen för att äta dom i min ensamhet. Det fanns bara pinnar att äta nudlarna med, så det var ganska pillrigt. Efter att ha fått upp typ 3 nudlar på mina pinnar kommer en kines och börjar prata kinesiska med mig. Jag visar att jag förstår verkligen inte vad han säger och fortsätter att äta. Då tar han min skål, gapar stort och häller i sig min soppa med nudlar på typ 10 sekunder. Jag hann bara gapa stort. Innan jag ens hann reagera och bli grymt arg så hade han redan gått iväg! Så oförskämt! Så det blev ingen lunch denna dag heller... Nåväl, David vann sin final väldigt lätt och slog sitt världsrekord, trots sin förkylning. På kvällen firade vi genom att gå till en koreansk restaurang och äta god mat. När vi såg att dom hade hundkött på menyn så vart vissa i sällskapet lite lätt illamående och när man tittade under bordet så låg det en del döda insekter och skalbaggar på rygg. I hörnen skymtade man råttfällorna. Jag valde vegetarisk sushi. En kväll som jag defintivt kommer att minnes länge!

Fredag 12 September
Idag skulle David inte simma så vi köra en turistig dag. Vi spenderade större delen utav vår dag i Förbjudna Staden, det var fint, historiskt och intressant. Många stora förbjudna byggnader som man inte fick gå in i. Vi drack te i yttepyttesmå muggar och tittade på konst. När klockan närmade sig halv fem så gick vi till en väldigt känd park som låg tvärs över gatan, dock kommer jag inte ihåg vad den hette. Det var där någon känd kines hängde sig från ett träd under tiden dom stormade Peking, det vet jag. Jag tog kort på det trädet. Eftersom jag var så hungrig vid det här laget kunde jag inte tänka klart utan ville bara ha mat. Så vi började leta restaurang igen i några timmar. Det stod att det fanns en i denna park, men vi sökte utan att lyckas hitta den. Efter lite tafatt teckenspråk med några kineser ledde dom oss till en restaurang som låg precis utanför parken, dock stod det att det var endast tillträde för anställda? Inne i restaurangen blev dom helt till sig när vi kom, jag tror inte att dom någonsin har sett folk från väst världen. Vi var dom enda i hela restaurangen och hade 21 servitriser som passade upp på oss, mycket trevligt. Maten kostade så mycket som 20 kr och var gudomligt god. Efteråt skyndade vi oss mot Tianamen square, som var ett gigantiskt torg. Man kan gå och titta på Mao´s kropp som ligger i ett stort museum där. Att det var där ett blodbad ägde rum på grund av politiska protester 1989 och tusentals dog märks inte. Det finns inte ens med i dom kinesiska historieböckerna i skolan. Vi såg när soldaterna tog ned den kinesiska flaggan i solnedgången iallfall. På kvällen var vi än en gång så trötta att det var sängen som kallade och vi skippade att äta...

Lördag 13 september
På förmiddagen träffade vi David i GB Lodge och umgicks en stund. Efteråt åkte vi till ett shoppingställe som var perfekt om man älskar kitchiga små saker! Tyvärr så gör jag inte det. Men jag hade kul ändå. Vi irrade omkring ett bra tag och jag och Rhys lekte en lek som hette hitta någon som inte är kines i folksamligen. Vi gav upp efter ett tag då vi insåg att vi hade hamnat någonstans där västerlänningar tydligen inte hade hittat till än. Vi var även vid Wangfujing market, som hade massa fantastiska läckerbitar att erbjuda. Vad sägs om friterade sjöstjärnor, larver, skalbaggar, sjöhästar, friterad glass osv? Nja. Det låter lika gott som det såg ut att vara. Då jag än en gång var helt slut bestämde jag mig för att ta taxi tillbaka till hotellet ensam, för Davids familj ville fortsätta att titta på alla galenheter. Dom väntade med mig tills jag fick en taxi, jag visade för taxichauffören på kinesiska vart jag skulle och han nickade yes yes yes. Så åkte vi iväg, trodde jag! Efter ca 300m stannar han bilen, skakar på huvudet och visar att han inte vet vart han ska. Han slängde praktiskt taget ut mig ur bilen! Som tur var hittade jag en ny taxi, visade hotelnamnet igen och så åkte vi igen. Typ 100m tills han bestämmer sig att han kan inte fortsätta med mig. Ganska snopet kliver jag ut ur bilen och går till närmaste hotell där jag hittar en concierge som stoppar taxi åt sina gäster. Då han inte kunde engelska heller visade jag mina kinesiska tecken men han nickade och visade att han skulle fixa taxi åt mig. Han stoppade FEM taxibilar men alla vägrade att ta mig. Vid det här lagret var jag ganska förbannad och började gråta! Ja, jag kan gråta när jag är arg! Då kom hotellchefen utspringades och fixade taxi till mig på en gång! Efteråt fick jag höra att kinesiska taxichaufförer ogillar att köra västerländska tjejer själva. Det kan jag förstå, men då borde dom inte köra mig i 100 meter först innan dom inser det!

Söndag 14 September
Idag var det dags för Davids 50m fritt lopp. Ett lopp där allt kan hända då det är bara en längd och Davids starter är inte dom bästa. Han vann försöket relativt enkelt dock, efter en liten miss som tvingade dom att hålla starten i 45 sekunder...jag var livrädd att David skulle ramla i. Som tur var gjorde han inte det. Han vann finalen, överlägset. Jag grät tårar av lycka då, för den här medaljen betydde så mycket. Nu hade han totalt 11 guldmedaljer, lika mycket som Dame Tanni Grey-Thompson, som alla trodde var omöjlig att slå. Det som tog henne 5 Paralympics att åstadkomma klarade David av på 3. Nu visste jag helt säkert att detta kommer förändra allting ganska mycket, till det bättre, tillbaka i Wales. Det är inte många som vet hur mycket han hade kämpat för det här, det är något han har jobbat stenhårt för i flera år. Det är först nu som han kommer få den uppmärksamheten och upppskattningen han förtjänar. Inte bara han, utan all handikappidrott. Vi var dock för trötta för att fira, och klockan hade blivit nästan midnatt när vi kom till hotellet, så vi fick nöja oss med en tallrik pommes frites att dela på.

Måndag 15 September
David simmade i 4*100 medleylagkappen idag, men eftersom dom inte hade stor medaljchans stannade vi hemma på morgonen och gick och tittade på Hutongerna i närheten av vårat hotell på förmiddagen. Hutongerna är små områden där dom fattiga bor och lever. Dom har marknader där dom säljer allt möjligt, fast man ska dock vara försiktig med det man äter som kommer därifrån... Vi såg folk flå fisk på marken som fortfarande var levande, kött som hängde från taket som var omringat av tusen flugor...ja det var en vacker syn. På eftermiddagen såg vi lagkappen, och Davids lag kom femma. Det var ett väldigt väldigt ungt lag, så det var förväntat men dom gjorde ändå sitt bästa.

Tisdag 16 September
Idag var det vår sista sightseeing dag, så vi åkte till den kinesiska muren. Det finns flera olika delar att åka till, vi valde den som var minst kommersiell. Den som ligger närmast Peking är dit alla turister åker och det finns ett Starbucks vid muren! Men till Mutianyu delen som vi åkte till var ganska tom så vi hade muren för oss själva. Resan dit tog drygt 1,5 timme med taxi och vår taxichaufför stannade och väntade på oss där. Efter att ha köpt biljetter och FÖRSÄKRING (ganska farligt att ta sig upp dit tydligen!) begav vi oss upp mot berget. Att ta sig upp på berget till muren var en upplevelse, man var tvungen att åka upp i typ skidliftar! Det var mer som en knarrig parkbänk man satt på, fast utan någon säkerhet alls. Jag trodde verkligen att jag skulle dö, jag hade en liten nära döden upplevelse där på bänken. Väl uppe så började vi bestiga muren men det var EXTREMT brant, sneda trappsteg överallt så det var oerhört jobbigt. Väldigt vackert dock! På grund av värmen fanns det tusentals små fluggor överallt, så man kunde inte öpnpna munnen om man inte ville svälja dom. Efter drygt en timme fick vi nog, det är trots allt bara en mur och den är drygt 6400 km lång. Lite för långt för att gå tyckte jag. För att ta oss ned fick man välja att ta sig ned med skidliften vilket jag vägrade eller med en tobogan, typ en släde som var det roligaste någonsin! Taxin väntade snällt på oss, och vi betalade honom 500k för hela resan vilket var ganska bra pris. På eftermiddagen fick David och hans kompis Andrew äntligen komma ut och se Peking, dom hade inte sett någonting hittills, bara Paralympic village där dom bodde och simhallen. Så vi gjorde en snabb sightseeing med dom i Temple of Heaven som vi var i tidigare under veckan och Tianamen square så att David skulle få se farbror Mao som han kallar honom. På kvällen begav vi oss till Hard Rock Cafe fast resan dit var ganska händelserik. Det åskade och spöregnade under hela resan, och vår taxisnubbe var lite skum. Trots att vi hade visat honom på kartan och på kinesiska vart Hard Rock Cafe låg, tog han oss till nån skum bakgata där ”Susans cafe” låg. Vi försökte förklara att det var fel men eftersom han inte pratade engelska och vi inte pratade kinesiska gick det inte så bra. Att hoppa ur taxin var omöjligt, man såg ingenting pga regnet. Efter att ha virrat omkring i panik i ett bra tag ser vi ett hotell och ber och bönar honom att släppa av oss, så vi kunde komma bort från honom så långt som möjligt. Av ren tur så låg Hard Rock i samma byggnad, dock var vi tvungna att gå igenom källaren och köket för att ta oss dit. Vi fick i oss mat tillslut och alla var mätta och belåtna.

Onsdag 17 september
Sista dagen i Kina. Vi åkte till kända Silk Market för lite shopping innan jag kom på att jag skulle flyga hem väldigt tidigt nästa dag så jag åkte hem och packade. På eftermiddagen åkte vi till Olympic Park igen för att se på avslutningsceremonin. Det var en väldigt speciell ceremoni, eftersom min kära pojkvän hade fått hedersuppdraget att bära flaggan för Storbritannien! Allt gick väldigt bra och han tappade iallfall inte flaggan. Mot slutet var det dags för Londons 8 minuters uppvisning av vad det skulle bjudas på 2012. Det var ganska konstigt och ingen förstod riktigt vad det hela gick ut på. En dubbeldäckar buss körde in, med tjejen som spelar trummor i Mika högst upp. När bussen rullade ut så gick David framför den. När allt var slut sa han att vi kunde träffas i GB Lodge, vilket lät som en bra idé tyckte jag. När vi väl kom till hotellet visade det sig att det var en stor efterfest som skulle äga rum i deras största bal rum. Det kryllade av kända människor där inne, men vi stod inte på någon lista tyvärr. Fast eftersom vi var Davids familj så blev vi helt plötsligt VIP! När vi kom in på festen trodde jag att jag skulle skämmas ihjäl, vi hade tshirts, shorts och gympaskor på oss medans alla andra minglade runt i balklänningar och frack! Vi hade ingen aning om att vi skulle hamna på denna fest, hade jag vetat hade jag tagit på mig finaste festblåsan! Nåväl, efter ett par glas champagne blev allting bättre och när jag la märkte till att servitristerna sprang omkring med sushi brickor blev allt genast jättebra! Jag minglade på bra och fick träffa väldigt många kända och inflytelserika människor. Fast när jag tog i hand med Boris Johnson, mayor of London, i mina gympaskor så skämdes jag bara liite! Boris var en helskön person, han är väldigt eccentrisk. Jag pratade även med Baron Seb Coe, en av Storbritanniens bästa friidrottare osv, jättekul! Maten var helt klart bäst, sushi och champagne, vad mer kan man önska sig? Vi festade tills in på småtimmarna, därefter begav jag mig till flygplatsen, då mitt flyg gick 06:50. Jag var relativt trött på flyget till Dubai, som var drygt 9 timmar långt, så jag sov mest. I Dubai hann jag med en riktig kaffe innan det var dags för att sätta sig på flyget mot London. Väl framme i London hade jag tur att David väntade på mig. Han hade landat 3 timmar tidigare, fast han hade presskonferanser som tog ett bra tag att ta sig igenom så han precis till min terminal för att möta mig! Dock blev vi förföljda på väg ut av hundratals människor som ville ta kort på honom...

Det var min detaljerade historia om resan till Kina!

Idag är det måndag och jag har tuse grejer att göra. Det enda jag har gjort hittills är att jag vaknade klockan 8, var hos veterinären med Lulah, ätit chips till frukost och pratat med mina systrar på msn. Eftersom det är redan eftermiddag börjar jag få lite smått panik, över mitt pass, mitt visa till Kina osv....åhhh jag hoppas allt löser sig =(
Idag MÅSTE jag packa, skriva ut buss och flygbiljetter, hitta alla kablar till kameror osv, tvätta, hänga upp tvätt, vilka tvätt, diska, städa vardagsrummet, laga mat....det här går inte bra! Jag förstår inte varför jag är så seg idag. Känner mig lite ere pga en grej, hoppas att det går över. Jag måste ha saker att göra, annars deppar jag ihop bara. Dagar som dessa då jag inte jobbar brukar oftast inte vara så effektiva. Resten av veckan då jag jobbar är jag duktigare, vaknar tidigt för att hinna med allt som skall göras innan jag går till jobbet osv. Jaja.

Nu måste jag ta mig själv i kragen och göra allt som står på min lista. Klockan 6 ska jag iallfall vara på Starbucks och ta en fika med S.

Vi ses snart mina älsklingar!

Det var en ganska lugn helg för oss faktiskt. I fredags så tog vi det lugnt och gjorde typ ingenting. I lördags så var vi inne i stan ett tag och David fick en ny (igen!) telefon. Vi höll på med telefonen i 2 TIMMAR, det slutade dessutom med att jag inte har nån mobil längre...Eller jag kan använda Davids gamla trasiga i 2 månader. Så jag måste ha en ny mobil! Vill nog ha en med bra kamera, jag tar ju ganska många bilder...
På kvällen kom S, vi käkade tacos och så var vi och såg Mamma Mia alla tre. Det var en bra film! Man måste nog tycka om ABBA ganska mycket. I vilket fall som helst så blev man väldigt glad av den.
Igår så bjöd Davids föräldrar oss på restaurang, vi gick till TGI Fridays som ligger här i närheten. Jag åt tills jag höll på att spricka! Till förrätt blev det två mini hamburgare, huvudrätt var Sweet Southern Ribs, efterätt blev chokladtårta med mousse och marshmellows och grädde... Dessutom drack jag 3 glas Sprite, 1 Oreo milkshake, 1 fishbowl drink och kaffe! Ja trodde jag skulle avlida....Har fortfarande typ inte ätit något sen dess, min mage höll på att explodera...

Å nu så är det måndag igen....PANIK!

Imorse fick jag bilderna från min graduation, det var drygt två veckor sen dom togs så jag är väldigt förvånad över att jag fick dom så snabbt! Nu väntar jag bara på mitt Diplom...!



tog detta kort från min vanliga kamera...därför är kvaliten så dålig...

Min resa till Kina! Innan dess ska jag ju dessutom hem till Sverige:D
Det är fortfarande mycket som ska fixas ojoj....Ja väntar på att få tillbaka mitt pass från Kinesiska Ambassaden ang. mitt visa, jag ska vaccinera mig på tisdag, måste nog ha packat klart då också.... Blir väldigt svårt att packa för en månad!
I Sverige lär det inte vara såå varmt....medans i Kina är det ca 36 grader varmt för tillfället! Ahh ja kommer dö...

Längtar verkligen efter att få komma hem nu, fira båda mina systrars födelsedagar, åka på kryssning, åka till Uppsala, festa lite osv ;)

Min älskling är så himla glad över facebook gruppen jag startade. Igår när jag skrev hade 30 personer joinat. Idag är det över 100! Helt otroligt. Men det är roligt att det är så många som kommer stötta honom.

Igår fick ha 2 "presenter" från landslaget, ett par jättebra hörlurar, kostar typ 4000 kr i affären! Så han var jätteglad.  Den andra presenten var en liten smart kabinväska men ha får inte ha med sig den till Kina eftersom det är fel sponsor. Det får endast stå Adidas eller Speedo på allt han har med sig. Så gissa vem som är väldigt glad över sin nya kabin väska?! :D

Nu ska jag gå och laga lite mat så att det är klart att äta när vi kommer hem från jobbet ikväll!

Nu när jag funderar över vad jag vill "bli" här i livet så börjar jag såklart tänka på vad jag ville bli när jag var liten....
Det är inte lätt att komma på vad man vill göra med sitt liv, inte ens min kära mamma vet vad hon vill göra! Haha.

Mitt första drömjobb som liten var att bli korvgubbe/gumma. Jag älskade korv och tyckte att det skulle vara ett väldigt trevligt jobb, man träffar ju mycket folk osv haha. Enligt min lillasyster så tjänar korvgubben hemma i Huddinge Centrum ganska bra...haha.

Eftersom jag åkte ganska mycket taxi är jag var yngre bestämde jag mig en dag för att jag ville bli taxichafför. Åka rut i hela Stockholm, träffa massa folk...Jag skulle definitivt aldrig kunna köra taxi, jag har världens sämsta lokalsinne! Det är verkligen ILLA, jag hittar knappt någonstans, även när jag har GPS. Om jag ska åka åstans så måste bilen vara fulltankad, för 99% av alla gånger åker jag fel haha.

Ett par år senare kom jag på att jag ville bli delfinskötare. Delfiner är ju så fiiiina och söööta. Nu när jag tänker efter ville nog dom flesta bli det när dom var små.

Ett annat yrke jag skulle kunna tänka mig att syssla med var journalist. Jag älskade att skriva, jag skrev berättelser, noveller, böcker, dikter, serier, ja allt. Idag skulle jag nog inte kunna bli det, det känns som hela journalistyrket har blivit "sämre", dom rapporterar om nyheter som oftast är meningslöst skvaller. Dock finns det vissa journalister som jobbar på bra tidningar som fortfarande håller bra standard...

Anyway, jag har pluggat klart juridik nu och det ger mig en ganska bred grund att stå på. Men det är fortfarande inte lätt.

Jag ska gå på Katie Meluas konsert här i Cardiff i November! Åh jag är så glad :) Ska gå med S, David skulle nog hellre dö än att gå, han tycker att hennes låtar är deprimerande hehe...Men jag tycker hon är grymt bra. Och så är hon skitsnygg! Vore jag kille så skulle jag nog vara dö kär i henne :)



Visst är hon vacker?

Jag letar efter ett nytt jobb. Eftersom jag är nu klar med min utbildning förväntas jag att antigen vara helt wild and crazy och ta ett gap year där jag arbetar ideellt eller att jag skaffat ett "riktigt" jobb. Trots att jag har ett jobb, som inte längre är något extra jag gör på kvällarna, känns det inte som ett ordentligt jobb. Sånt som man kan vara stolt över. För mig är det väldigt viktigt att jag tjänar bra och att jag trivs. Jag tycker pengar spelar stor roll här i livet och att pengar till viss del tillbringar lycka. Inte pengarna i sig men om man har pengar har man fler möjligheter. Det är det jag vill ha, möjligheter och ekonomisk stabilitet. Jag vill kunna tjäna bra och leva gott samt kunna spara pengar varje månad. Jag dör hellre än lever ett liv där jag kämpar varje månad för att pengarna ska räcka tills nästa lön kommer... Vissa nöjer sig med ett jobb där dom vet att lönen är dålig, men dom väljer att stanna för att det är för jobbigt att klättra vidare på karriärstegen, eller helt enkelt för att dom trivs. Det är självklart väldigt viktigt att ma trivs på sitt jobb, men samtidigt anser jag att det är viktigt hur mycket man tjänar! Pengakåt? Nä, jag vill bara kunna ha råd med det jag vill ha. Jag kommer aldrig bli miljonär och ekonomiskt oberoende, men så länge jag kan leva ett bra liv är jag glad. Dessutom hatar jag att jobba i team, jobbar hellre själv på mina egna villkor. Jag borde nog skaffa ett eget företag där jag jobbar helt själv och på tider jag vill hehe...Måste bara komma på nåt bra att uppfinna först!

Tillsvidare så kommer jag leta efter ett jobb som har med juridik att göra....ehh väldigt flummigt jag vet. Men det är svårt. Till en början så kommer jag nog inte ha värsta bra jobbet, det lär väl bli att man skyfflar papper hela dagarna.
Men en dag vill jag ha ett jobb som jag älskar, där jag är respekterad och gör skillnad i samhället och bidrar till positiva förändringar.
Hah vad flummigt det här börjar bli....dags att sluta. Men eftersom det här är min relativt offentliga dagbok (det är ju ändå ingen som läser) så måste jag ventilera mina tankar lite.

Idag har jag varit lite av en hemmafru haha..
Duktig som jag är tvättade jag två maskiner, hängde tvätt, plockat och pillat, lagat mat och lite sånt! Inget mig emot, men jag skulle nog tröttna om jag skulle behöva göra sånt varje dag.

Mellan städandet har jag laddat ner en del album med bra musik så nu ska Ipoden tankas på... Har även skapat en support grupp för D på Facebook, där i skrivande stund 30 personer har joinat på 2 timmar! D vet inte om det än, men jag antar att han lär bli väldigt glad när han ser det :D
Är grymt hungrig nu, väntar på att min darling ska komma hem, så vi kan äta världens godaste risotto! Efter det ska vi nog dricka lite kaffe och äta Ben & Jerrys glass och se nån film. Gud vad gammal och tråkig man har blivit :)
Men jag gillar rutin, vill veta vad jag ska göra varje dag...skulle nog inte kunna resa jorden runt och parta nonstop.
Å andra sidan är jag väldigt sugen på att resa runt Sydamerika, har varit i Brasilien och Argentina och jag tycker att det är två helt otroligt vackra länder...

Nä tillbaka till städandet! Man mår så mycket bättre ju när det är ordning och reda hemma!