Idag var en hemsk dag.
Jag fattar inte varför såna här sjuka saker händer mig.
Jag tog bussen till veterinären imorse med hunden för kontroll (hon käkade upp mina mediciner ett tag sen, knashund).
På bussen ställde jag mig där det fanns lite mer utrymme, alltså för handikappade och barnvagnar.
Eftersom det var ganska fullt på bussen så stod jag upp istället för att fälla ner sätet.
Det stod en kvinna brevid mig, och jag trodde att hon frågade om jag ville sitta ner.
Jag svarade nej tack det är ganska fullt på bussen så jag tror att jag står ett tag till.
När jag märkte att hon suckade och stönade väldigt mycket insåg jag att jag hade missförstått henne, att hon ville sitta ner egentligen. Så jag frågade om ville sitta på min handikappplats och hon svarade "öhh jaaa" väldigt sarkastiskt.
När hon väl hade satt sig ned var jag tvungen att flytta på mig och stå mitt i gången.
Då började hon tjafsa med mig att jag skulle ta ner min hund från henne, att Lulah höll på att hoppa upp på henne.
Jag tittade ner och såg att min hund satt väldigt oskyldigt på golvet och poängterade detta till den här kvinnan.
Hon blir mer och mer förbannad på mig och börjar skrika och svära mot mig. Jag inser snabbt att jag måste hålla mig lugn och inte säga emot. Trots att tårarna brann bakom ögonen. Jag försökte förklara för henne att jag var på bussen eftersom jag måste ta min hund till veterinären. Hon tyckte att jag och min hund borde gå istället.
Jag svarade att tyvärr kan jag inte gå så långt eftersom jag är handikappad. Kvinnan fortsätter att hota att slå in skallen på mig, sparka sönder mig, osv. Jag förblir tyst. Helt plötsligt ställer sig hon upp och ger mig ett knytnävslag rakt i ansiktet. Jag flyger bak in i fönsterrutan och ramlar på passagerarna som sitter brevid mig.
Bussen tvärstannar, precis utanför mitt jobb och låser dörrarna och ringer polisen. Någon drar kvinnan bort från mig och ställer henne längst fram. Folk börjar skriva upp sina telefon nummer för att vittna om vad som hade hänt.
Alla såg hur hon slog mig. Alla såg att jag gjorde ingenting mot denna kvinna, och min hund hade inte gjort något heller för den delen. När polisen kommer så för dom bort henne i handbojjor till en polisbil, där hon fortsätter att vara extremt aggresiv. En annan polisman tar hand om mig, för jag var fruktansvärt chockad. Kunde inte ens prata, jag satt bara där och skakade och kunde inte andas.
Efter ett bra tag har jag lugnat ner mig så pass mycket att jag kan ställa mig upp och gå mot polisbilen som väntade på mig. Alla från jobbet sprang ut och bara gapade, dom kunde inte fatta att hon hade gjort så mot mig. Min kind hettade väldigt mycket och gjorde lite ont, men chocken var värre än allt. Jag vet inte ens om hoten eller knytnävsslaget var värst. Jag och Lulah åker till polisstationen och berättar allt som har hänt. Herr polis skjutsar hem mig, som tur är Sofia där för jag är fortfarande väldigt uppskakad efter vad som hade hänt.

Detta var min trevliga morgon... Inte skulle jag ha trott att mitt i rusningstrafiken, då folk åker till jobbet, att en galning satt bland oss. Hon är känd hos polisen sen tidigare och kommer att spendera natten i häktet i natt. Imorgon har hon sin rättegång. Som tur är erkände hon på en gång vad hon hade gjort, så jag behöver inte vara med på rättegången.

Det sägs att man ska akta sig för att åka kommunalt sent om kvällarna. Men man vet aldrig när sånt här kan hända. Det är hemskt, och jag sitter fortfarande här flera timmar senare och skakar. Kunde inte åka till jobbet. Var tvungen att ställa in möten. Jag slutade fungera helt enkelt. Fast det är bara att ställa sig upp, inte vara rädd. Man kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden, då skulle ingen våga gå ut. Idag tänker jag sitta hemma, ta en drink och gråta. Men imorgon ska jag vakna till en ny morgon, med nya utmaningar och möjligheter och lägga detta bakom mig.

/Agata